När du hittar den där personen som får hjärtat att slå extra slag, som tar fram känslor du inte trodde var möjligt och som älskar dig så mycket att orden inte räcker till.
Vad gör du då när allt det försvinner? Jag menar, hur lär du dig att leva utan den personen? 
Även om han finns kvar i ditt liv, så är han inte längre där så som han en gång var. 
 
Det har fått mig att fundera över kärleken.
Kan det verkligen vara så att när man hittar sin stora kärlek, så kan det hända att den inte är besvarad hos den personen? 
Vad är då syftet med att finna den stora kärleken? 
Varför möts man vid en viss tidpunkt i livet och den tidpunkten kanske inte är rätt?
Hur kommer det sig att jag vet att han är mannen i mitt liv, för resten av mitt liv, men han inte känner likadant? 
Eller är det helt enkelt så att han ändå inte är den stora kärleken? 


Hur vet man när det är rätt? Alla mina känslor är rätt, det praktiska har strulat en del men det faller mer och mer på sin plats. Har vi förstört allt genom all tjafs som varit senaste veckorna? 
 
Jag lämnar aldrig dom här känslorna bakom mig, men jag går vidare med mitt liv. 
 
Är det så att han är min stora kärlek, och jag är hans, kommer han att komma tillbaka. Det måste väl vara så?
Om inte, ja då har jag känt dom mest underbara känslorna någonsin under dessa månader och kommer alltid bära med mig dom. 
 
”Det är bättre att ha älskat och förlorat, än att inte ha älskat alls”